Hampans historia i Sverige – från segelrep till CBD-plåster

De äldsta konkreta spåren av hampaodling i Sverige är från första århundradet efter Kristus i Skåne, där arkeologer hittat gropar med rötad hampa – en process som mjukar upp växtens fibrer så att de går att bearbeta till garn och rep. Pollenanalyser och arkeologiska fynd visar att hampa odlades i landet redan under järnåldern, ungefär mellan år 500 före Kristus och år 1000 efter Kristus.

Under medeltiden användes hampa på fler sätt: fröna kokades och pressades till olja som användes både i matlagning och som lampolja, medan fibrerna gick till grövre textilier och säckväv.

Hampans viktigaste roll i Sverige kom att bli som råvara för tågvirke – rep – till den svenska örlogsflottan. I Karlskrona, som blev Sveriges huvudsakliga örlogsstad från slutet av 1600-talet, byggdes Repslagarbanan: en trähusbyggnad på över 300 meter (1 000 fot) uppförd på 1690-talet, där hampa bereddes och spanns till rep för seglande örlogsfartyg. Repslagarna gick fram och tillbaka genom den långa byggnaden när repen slogs för hand.

Verksamheten pågick i Repslagarbanan ända fram till år 1960, och byggnaden blev byggnadsminnesmärkt 1969. Den står kvar än idag och är en del av världsarvet Örlogsstaden Karlskrona – ett konkret exempel på hur central hampa en gång var för svensk sjöfart och försvar.

Under 1700- och 1800-talen minskade den svenska hampaodlingen gradvis. Importerad bomull blev billigare och enklare att bearbeta i stor skala, och efterhand som segelfartygen ersattes av ångdrivna fartyg minskade också flottans behov av tågvirke i hampa. Hampaodlingen gick från att vara en självklar del av det svenska jordbruket till en marginell växt.

Under 1960-talet ökade cannabisanvändningen i takt med ungdomskulturens framväxt, och lagstiftningen skärptes stegvis under de följande decennierna. I den processen kom hela växtarten Cannabis sativa – inklusive industrihampa utan användbar mängd THC – att klassas som narkotika i Sverige. Från 1970 och fram till 2003 var det därför förbjudet att odla hampa i Sverige, oavsett THC-halt i den enskilda sorten.

Den 15 mars 2003 infördes ett undantag i svensk lagstiftning för industrihampa, efter en dom i EU-domstolen (det så kallade Hammarsten-målet) som slog fast att medlemsländer inte fritt kan förbjuda odling av EU-godkända hampasorter. Sedan dess har svenska lantbrukare kunnat söka jordbrukarstöd och odla godkända hampasorter lagligt, förutsatt att växtens THC-halt håller sig inom gällande gräns.

År 2017 odlades omkring 40 hektar industrihampa i Sverige, främst för fiber och liknande ändamål – en bråkdel av den yta som en gång täcktes av hampa, men en tydlig återkomst för en gröda som varit förbjuden i över 30 år.

Idag definieras industrihampa som EU-godkänd Cannabis sativa med en THC-halt på max 0,3 % i den odlade plantan. Det är denna reglerade råvara som ligger till grund för dagens hampaextrakt – och som i sin tur blir till produkter som CBD-plåster, CBD-olja och kapslar, samtliga med 0,0 % THC i den färdiga produkten.

Från Repslagarbanans handslagna rep till ett tunt plåster som fästs på armen har hampa i Sverige gått igenom en lång resa: från vardaglig råvara, via decennier av totalförbud, till dagens noga reglerade jordbruksgröda.

Repslagarbanan i Karlskrona finns fortfarande kvar och ingår idag i världsarvet Örlogsstaden Karlskrona, som skrevs in på Unescos världsarvslista år 1998. Byggnaden – en av Karlskronas äldsta bevarade – är ett av få platser i Sverige där det fortfarande går att se i vilken skala hampa en gång bearbetades för att förse en hel flotta med tågvirke.

De 40 hektar industrihampa som odlades i Sverige år 2017 är fortfarande en liten yta jämfört med den omfattning odlingen hade före 1800-talets nedgång, men den markerar en tydlig återstart efter över tre decenniers totalförbud. Dagens odling sker under ett regelverk som inte fanns förr: godkända sorter, ansökan om jordbrukarstöd och kontinuerlig kontroll av THC-halten i plantan.